Novell 2 - "Om du bara var äldre"
Jag duckade. Slaget missade med 2 centimeter mitt huvud. Pappa skrek åt mig, han berättade hur oduglig jag var och att jag inte var värd någonting. Jag kände att tårarna var påväg med blinkade snabbt bort dem. Jag visste att det bara skulle göra allting värre att gråta. Så när pappa hade gått in i vardagsrummet passade jag på att smita över till grannen, David.
Jag knackade försiktigt på dörren, 3 gånger. David öppnade och log sitt underbara leende.
- Hej, sa jag. Åh, varför kunde jag inte säga nåt annat, nåt som inte lät så.. lamt?
- Hej! sa David och log ännu mer. Kom in, Lovisa, kom in!
Jag följde efter honom in i huset. Davids flickvän, Jessica, var som tur var inte hemma. Jessica var alltid tvungen att ha allting så rent omkring sig. Därför gillade jag David mycket bättre eftersom han var lite halvslö och inte tyckte om att ha allt städat hela tiden.
- Lovisa, har din pappa problem igen? Jag hörde honom skrika innan, sa David, en aning oroad.
- Eh.. Uhhrm.. Ja, det har han, stammade jag fram.
- Lovisa, helt seriöst så måste vi snart anmäla honom. Han skadar dig ju!
- Men jag kan liksom inte, han är min pappa och jag älskar honom i vilket fall!
Lovisa kände än en gång tårarna komma. David lade armen om henne och tittade henne djupt i ögonen.
- Du och jag fixar det här , sa han och torkade bort tårarna från Lovis kinder.
Lovisa gick hem igen och hittade som vanligt sin pappa (som uppenbarligen hade druckit igen) liggandes på soffan. Hon hjälpte honom borsta tänderna och sedan in i sovrummet. Sedan gick hon och lade sig.
Nästa morgon gjorde Lovisa något hon aldrig trodde hon skulle behöva göra..
Hon slog numret som hon kunde utantill trots att hon aldrig ringt det förut. Mamma hade lovat att svara varje gång Lovisa ringde.. Lovisa höll telefonen mot örat och hörde signalerna gå fram. Efter ett tiotal signaler svarade hon.
- Marie.
- Hej, mamma, det är jag, viskade Lovisa. Jag tror du är den enda som kan hjälpa mig.
När jag pratat med mamma sprang jag direkt över till David.
- Hej! sa jag och sedan berättade jag att jag pratat med mamma och att allt kommer ordna sig.
David lutade sig fram mot mig. Långsamt kom hans läppar närmare mina och möttes i en underbar kyss. Så höll det på en stund..
- Fan, jag borde inte ha gjort det där, svor David.
- Jo, det var.. perfekt, sa Lovisa och log mot David.
- Om du bara var äldre, Lollo, om du bara var äldre.. , suckade David.
Jag knackade försiktigt på dörren, 3 gånger. David öppnade och log sitt underbara leende.
- Hej, sa jag. Åh, varför kunde jag inte säga nåt annat, nåt som inte lät så.. lamt?
- Hej! sa David och log ännu mer. Kom in, Lovisa, kom in!
Jag följde efter honom in i huset. Davids flickvän, Jessica, var som tur var inte hemma. Jessica var alltid tvungen att ha allting så rent omkring sig. Därför gillade jag David mycket bättre eftersom han var lite halvslö och inte tyckte om att ha allt städat hela tiden.
- Lovisa, har din pappa problem igen? Jag hörde honom skrika innan, sa David, en aning oroad.
- Eh.. Uhhrm.. Ja, det har han, stammade jag fram.
- Lovisa, helt seriöst så måste vi snart anmäla honom. Han skadar dig ju!
- Men jag kan liksom inte, han är min pappa och jag älskar honom i vilket fall!
Lovisa kände än en gång tårarna komma. David lade armen om henne och tittade henne djupt i ögonen.
- Du och jag fixar det här , sa han och torkade bort tårarna från Lovis kinder.
Lovisa gick hem igen och hittade som vanligt sin pappa (som uppenbarligen hade druckit igen) liggandes på soffan. Hon hjälpte honom borsta tänderna och sedan in i sovrummet. Sedan gick hon och lade sig.
Nästa morgon gjorde Lovisa något hon aldrig trodde hon skulle behöva göra..
Hon slog numret som hon kunde utantill trots att hon aldrig ringt det förut. Mamma hade lovat att svara varje gång Lovisa ringde.. Lovisa höll telefonen mot örat och hörde signalerna gå fram. Efter ett tiotal signaler svarade hon.
- Marie.
- Hej, mamma, det är jag, viskade Lovisa. Jag tror du är den enda som kan hjälpa mig.
När jag pratat med mamma sprang jag direkt över till David.
- Hej! sa jag och sedan berättade jag att jag pratat med mamma och att allt kommer ordna sig.
David lutade sig fram mot mig. Långsamt kom hans läppar närmare mina och möttes i en underbar kyss. Så höll det på en stund..
- Fan, jag borde inte ha gjort det där, svor David.
- Jo, det var.. perfekt, sa Lovisa och log mot David.
- Om du bara var äldre, Lollo, om du bara var äldre.. , suckade David.