Tävlingsnoveller

På denna blogg visas novellerna som har gått vidare i novelltävlingen på stardollzerosv.blogg.se

Novell 5 - "Skivaffären"

Publicerad 2012-07-14 16:14:03 i Allmänt,

Amanda kollar upp, där kommer Joel gående, han har en väska över axel , han går fram till disken. 
"hej jo jag skulle vilja kolla bara om ni fått in silversteins nya skiva" sa han försiktigt 
amanda log mot honom och svarade "ja den finns här faktiskt" och hon reste sig upp och gick iväg till boxen med ett stort S på. 
Hon bläddrade fram den och gav den till honom. 
"tack så mycket" sa han, de båda gick tillbaks till disken. 
"vi kanske ses imårn!" sa amanda och log, Joel log tillbaks. de pratade en stund. Han betalade och nickade hejdå, 
sedan gick han ut genom dörren. 
Joel är stammis på musikaffären i göteborg. Och där jobbar Amanda, hon är 16 år, och hon har listat ut att joel är kanske 2 år äldre. 
Amanda har svart hår och mörka ögon. Joel är blond, fakeblond, och har bruna ögon. Amanda har jobbat här i ett år ungefär, och 
joel har gått 
förbi nästan varje dag, för att kolla efter musik, oftast LP skivor, och amanda har ännu inte lärt känna honom, eller.. jo bara litegrann. 

"mamma jag är hemma" ropade Amanda genom huset och slänge av sig skorna och jackan och rusade in på rummet, 
och satte på en skiva. Hon låg 
i sängen och bara lyssnade. 

Nästa dag i affären kommer Joel förbi igen, men denna gången letar han inte efter musik, klockan är kvart i fem och det är tio minuter 
kvar till stängningen. 
"jo, jag tänkte bara kolla.. ehm" började han 
Amanda tittade intresant på honom och log, vad tänkte han fråga? 
han såg plötsigt mer säker ut och avslutade sin mening "vill du göra något sen, när du har slutat?" 
Amanda blev glad, och överaskad. "ja väldigt gärna! vad ska vi hitta på? jag stänger om 10 minuter" sa hon. 
"om du vill kan vi dra till angies och äta pizza?" frågade han. 
"ja, det blir skitgrymt" svarade Amanda och räknade ihop växeln och stängde kassaskåpet, efter det släckte hon och låste alla dörrar. 

De promenerade längs gatan och pratade om musik, de hade samma smak, och Amanda ville 
väldigt gärna visa honom hennes skivsamling, som nu 
hade förökat sig till 956 stycken LP skivor, och 150 CD skivor. 
"Så, Amanda, vad vill du äta?" undrade joel när de hade satt sig ner. 
"jag kan ta en kebab" det gamla vanliga, men det får duga, tänkte amanda. 
"jag tar också en" sa joel och skickade iväg beställningen. 
De började prata om sig själva, Joel jobbade i klädaffären bara tre kvarter längre bort, och hade börjat jobba där för tre månadersen, 
innan det jobbade han som 
assistent hos mr. bucket som drev en bilfirma. Men dem fick gå i konkurs. 
Pizzan kom och Amanda studerade Joel, ta emot maten, han hade ett vackert ansikte, 
och det pirrade i magen varje gång han tittade på amanda. 
Nu hade de ögonkontakt och Joel log ett snett leende, han var riktigt snygg. 

*En timme senare* 

De öppnade dörren och steg in i joels lägenhet. 
"kom" viskade han. 
"varför viskar vi?" undrade amanda. 
"min rumskompis, han jobbar natt, och sover innan han ska till jobbet" svarade joel. 
de smög in i ett litet rum med svarta väggar, Amanda satte sig på sängen och såg när joel sparkade unan några kläder under sängen, sedan 
satte han sig ner bredvid henne. 
"så du bor här?" undrade hon. 
"ja, gillar du det?" frågade joel och la sig på rygg. 
Amanda nickade och lade sig bredvid. de såg på varandra ett tag, och amanda kunde bara inte fatta, den snygga joel som varit inne i affären 
, i snart ett år, och nu.. nu ligger hon här, i hans säng, tittar på hans vackra ansikte, han var så snygg att hon nästan svimmade. 
"är det olämpligt om jag kysser dig nu?" undrade Joel. Amandas hjärta tog ett skutt, hon ville mer än gärna kyssa Joel. 
"nej, absolut inte" sa hon och Joel lutade sig över henne, och pressade sina läppar mot hennes, och kysste henne försiktigt.
Kommentarer (1)

Novell 4 - "Det har börjat igen"

Publicerad 2012-07-14 16:12:57 i Allmänt,

Trina var på väg hem från skolan. Hon skulle bara snabbt förbi hemköp för att köpa vanilj sås till äppelpajen som hon och hennes småsyskon ska baka idag. När hon kom hem så var som vanligt ingen hemma förutom hennes lillasystrar Eva och Lexi. Lexi har just börjat i ettan, och Eva går på dagis. Trinaställer fram alla ingredienser på bordet, sen ringer hon mamma och säger att hon är hemma. Trinas mamma har inget riktigt jobb, så varje dag får Trina komma hem från skolan, lämna sina vänner, bara för att ta hand om sina syskon, när hennes mamma inte kan det. Trinas pappa däremot, bor i göteborg. Mamma och pappa skilde sig när Trina var 8 år, nu är hon 16, och mins nästan inte sin pappa alls. Trina går upp på sitt rum för att byta kläder, från skoluniformen, till mjukisbyxor och t-shirt. Plötsligt hör hon en duns nerifrån köket. Hon springer ut ur rummet, och in i köket, där får hon se Lexi på golvet, avsvimmad! Hon springer fram till Lexi och märker att hon har ett stort jack i huvudet. Det nästan sprutar blod därifrån, Lexi hade sprungit och lekt med Eva, och slagit i bordskanten, hon rusar fram till telefonen och slog numret, 112. Inom några minuter var ambulansen på plats, några minuter efter det kom Trinas mamma, hon rusade fram till Trina. 
- VAR ÄR LEXI!!?? Nästan skrek hon. Trina pekade mot köks golvet där dem höll på att ta upp Lexi på en bår. Mamma gick fram och började skaka, Trina gick fram för att hålla om sin mamma, då viskade hennes mamma: 
- Allt är mitt fel, allt, åhhh, förlåt Trina för att jag har lagt ansvaret på dig, förlåt. 
Trina visste inte vad hon skulle säga, så hon kramade sin mamma ännu hårdare, och kysste henne på hennes våta kind. Sen hoppade dem in i bilen och körde iväg till sjukhuset där Lexi ligger. På sjukhset får vi dåliga nyheter, Lexi ligger i koma, och man vet inte när hon ska vakna, mamma brister i gråt, hon börjar skrika: 
- ALLT ÄR MITT FEL!!! ALLT, ALLT, ALLT!!! 
Trina rusar fram till mamma och håller om henne. Mamma vill stanna hos sin Lexi inatt, men doktorn säger att det nog inte är någon bra ide. Så det blir en tyst hemfärd. Trina hoppas verkligen inte att mamma får ångestattacker, som hon fick när hon och pappa skilde sig. Då drack hon sig full, sedan dunkade hon huvudet mot bordet, och mumlade obegripliga saker. Sedan brukar hon gå ut gå några varv runt husen, och sedan sätta sig på marken och gråta. Trina vet vad hon ska göra nu, hon ska ta upp telefonen, och ringa Lexis pappa Anders, mammas före detta pojkvän som lämnade henne med Lexi, mamma har också haft en pojkvän till, som hon fick Eva med. Trina tog upp telefonen och slog numret till Anders. 
En mansröst svarade, det var Anders. Hon berättade allt för Anders, och han lovade att vi skulle ses på sjukhuset imorgon. Sedan gick hon upp och sa godnatt 
till Eva, sen bytte hon om till nattlinne och la sig i sängen, men hon kunde absolut inte sova, och absolut inte går till skolan imorgon. 
Efter att Trina har legat och vridit sig i minst en timme, så går hon upp för att ta ett glas vatten. Då ser hon mamma sitta vid bordet, med en spritflaska i handen, mamman dunkar huvudet mot bordet, och mumlar 
en massa obegripliga saker, det har börjat igen.
Kommentarer (0)

Novell 3 - "Stella"

Publicerad 2012-07-14 16:07:48 i Allmänt,

Jag öppnade sakta griden till skolan. Det gnisslade . Jag började gå i lagom takt till ingången och sedan framåt till mitt skåp. Jag tog av mig regnkappan och började plocka ut mina böcker då jag såg Stella. Stella var mobbad. Alla retade henne och hon hade faktiskt blivit slagen flera gången av killarna i vår klass. Hon hade sitt skåp brevid mig och hon kom närmare och låste upp sitt skåp. Jag såg noga på Stella medan hon plockade i sitt skåp. Jag såg noga på Stella medan hon plockade i sitt skåp. Hon brukade sminka sig jätte mycket . Hennes ansikte var fullt med brunkräm , Puder , mascara , kajal , och jätte mycket annat. Det var därför ala i klassen brukade kalla henne för cake face cake face Eller clown eller något annat liknande. 
Hon stängde igen skåpet och gick in i klassrummet . Jag trampade efter. Jag tyckte egentligen synd om Stella. Hon blev mobbad exat varje dag. Men jag vågade inte säga emot , eller skydda henne, för då kanske jag också skulle bli mobbad. Jag ville inte ta risken. När vi kom in i klassrummet kastade Thomas en papperstus på Stella och skrek: du cakeface , du passar bättre på ett tivoli. Alla i klassen började skratta. Jag såg stellas ledsna ansikte . Hon fortsatte till sin bänk och satte sig ner tyst. Den här mobbningen hade pågott i flera år , men ingen hade gjort något åt det . Inte ens jag. 
Jag var påväg till träningen när jag såg henne. Stella . Hon satt utanför en port med händerna över ansiktet. Hon hade pyjamas på sig och håret uppsatt i en hästsvans. Det såg ut som att hon hade blivit utkastad från huset , men jag var inte säker. Jag gömde mig bakom ett träd för jag ville inte att hon skulle märka mig . Varför satt hon där ? Var det kanske för det som händer i skolan eller var det något hemma ? Mitt huvud dunkade av alla tankar. Jag stod bakom trädet och kikade på Stella som satt där- Tillslut reste hon sig upp , slog koden och gick in i porten. 
Dagarna gick och allt blev värre och värre. Stella blev mobbad men jag sa inte ett ord. Jag förstod inte hur hon orkade. Jag var påväg hem från träningen då jag såg det. Det värsta som jag hade sett i hela mitt liv. Jag hade gått samma väg som sist. Vägen genom området där Stella bodde. Jag gick på baksidan av huset. När jag gick ut på det gröna gräset såg jag något mörkt ligga bakom busken , under en av balkongerna . Mitt hjärta stannade när jag såg att det var en person som låg där på det kalla stenarna . Det första jag tänkte på var Stella . Jag sprang det snabbaste jag kunde till personen som låg där , som jag misstänkte var Stella . När jag kom fram kunde jag inte tro mina ögon. Min tanke var rätt . Det var Stella. Hon låg där blek i ansiktet , död . Hon hade inget smink på sig. Det var första gången jag såg henne utan smink. Och det konstiga var att hennes ansikte var fullt med sår och blåmärken. stella höll i en lapp och jag böjde mig ner skakandes och tog upp lappen . Jag började läsa och såhär stod det : Jag kanske hade mycket smink , men det var för och dölja mina sår. Jag kanske inte såg bra ut , men jag var tvungen . Varje ord ni sa till mig gjorde mig bara svagare . Jag orkade inte mer. Min pappa kanske misshandlade mig ,men ni dödade mig . . . 
Kommentarer (1)

Novell 2 - "Om du bara var äldre"

Publicerad 2012-07-14 16:05:44 i Allmänt,

Jag duckade. Slaget missade med 2 centimeter mitt huvud. Pappa skrek åt mig, han berättade hur oduglig jag var och att jag inte var värd någonting. Jag kände att tårarna var påväg med blinkade snabbt bort dem. Jag visste att det bara skulle göra allting värre att gråta. Så när pappa hade gått in i vardagsrummet passade jag på att smita över till grannen, David. 

Jag knackade försiktigt på dörren, 3 gånger. David öppnade och log sitt underbara leende. 

- Hej, sa jag. Åh, varför kunde jag inte säga nåt annat, nåt som inte lät så.. lamt? 

- Hej! sa David och log ännu mer. Kom in, Lovisa, kom in! 

Jag följde efter honom in i huset. Davids flickvän, Jessica, var som tur var inte hemma. Jessica var alltid tvungen att ha allting så rent omkring sig. Därför gillade jag David mycket bättre eftersom han var lite halvslö och inte tyckte om att ha allt städat hela tiden. 

- Lovisa, har din pappa problem igen? Jag hörde honom skrika innan, sa David, en aning oroad. 

- Eh.. Uhhrm.. Ja, det har han, stammade jag fram. 

- Lovisa, helt seriöst så måste vi snart anmäla honom. Han skadar dig ju! 

- Men jag kan liksom inte, han är min pappa och jag älskar honom i vilket fall! 
Lovisa kände än en gång tårarna komma. David lade armen om henne och tittade henne djupt i ögonen. 

- Du och jag fixar det här , sa han och torkade bort tårarna från Lovis kinder. 



Lovisa gick hem igen och hittade som vanligt sin pappa (som uppenbarligen hade druckit igen) liggandes på soffan. Hon hjälpte honom borsta tänderna och sedan in i sovrummet. Sedan gick hon och lade sig. 
Nästa morgon gjorde Lovisa något hon aldrig trodde hon skulle behöva göra.. 

Hon slog numret som hon kunde utantill trots att hon aldrig ringt det förut. Mamma hade lovat att svara varje gång Lovisa ringde.. Lovisa höll telefonen mot örat och hörde signalerna gå fram. Efter ett tiotal signaler svarade hon. 

- Marie. 

- Hej, mamma, det är jag, viskade Lovisa. Jag tror du är den enda som kan hjälpa mig. 

När jag pratat med mamma sprang jag direkt över till David. 

- Hej! sa jag och sedan berättade jag att jag pratat med mamma och att allt kommer ordna sig. 

David lutade sig fram mot mig. Långsamt kom hans läppar närmare mina och möttes i en underbar kyss. Så höll det på en stund.. 

- Fan, jag borde inte ha gjort det där, svor David. 

- Jo, det var.. perfekt, sa Lovisa och log mot David. 
- Om du bara var äldre, Lollo, om du bara var äldre.. , suckade David.
Kommentarer (0)

Novell 1 - "Med mina sista andetag"

Publicerad 2012-07-14 15:55:05 i Allmänt,

Jag tog några tvekande steg ut i havet. Jag frös så att jag skakade, men efter några ögonblick så slängde jag mej hejdlöst ner i vattnet. Varenda del av min kropp skrek i protest, men de rösterna ignorerades skoningslöst. Jag blundade och simmade bestämt några meter under vattnet. I cirka 20 sekunder höll jag andan och slappnade av, vilket fick kylan att göra sej påmind. Jag överraskades av samma tanke nu, so varje gång jag var under vatten; "Varför inte bara släppa taget, sjunka till botten? Sen finns jag inte mer..." Som så många gånger förr, så skakade jag lite på huvudet och började simma upp till ytan igen. Jag tog bort håret från ansiktet och tittade upp. Det var kallt. Jag skyndade mej upp på klipporna igen och virade en handduk runt mej. Mina ben skakade, så kallt var det. Jag förstod inte varför jag frös så mycket, det var sol och en massa andra människor som inte alls såg ut att frysa. Jag var konstig helt enkelt. Mina klädersattes på på rekordtid, även fast jag skakade så mycket att det kändes som om jag skulle tappa balansen. Jag satte mej ner och tittade ut mot havet medan jag höll armarna hopslingrade runt benen för att hålla värmen. Jag skulle bli sjuk, det visste jag. Utan att jag hade märkt det, så hade någon smugit sej på mej bakifrån. Någon satte sej nu berdvid mej. Det var en kille som jag inte kände. Han var säkert flera år äldre än mej, han kanske skulle gå sista ring på gymnasiet, medan jag bara skulle börja åttan. 
"Hej", sa han. 
"Hej", svarade jag. 
"Du ser ut att frysa", sa han. "Ska jag värma dej?" 
Jag nickade lite och han la båda sina armar runt mej och flyttade sej närmare. Det kändes konstigt, han var ju flera år äldre än mej! Men han var så snäll mot mej. Länge satt vi sådär, och efter ett tag kände jag mej modigare och lutade mej lite mot honom. Mina armar och ben somnade, så länge satt vi i samma ställning. Jag hade slutat frysa för längesen, men jag flyttade inte på mej, för det var skönt att sitta så. Plötsligt så lyfte han upp mej i sitt knä. Jag såg på honom, och tittade för första gången ordentligt på honom. Han hade mörka ögon, mörkt hår och mycket långa ögonfransar. Han var faktiskt riktigt snygg. Darrande ställde jag min första fråga till honom: 
"Vad heter du?" 
Han skrattade tyst och svarade med sitt ansikte väldigt nära mitt: 
"Andreas. Och du heter Isabella, men vill hellre bli kallad Bella." 
Jag flämtade till. 
"Hur visste du..." 
"Hon därborta sa det." 
Han nickade mot badstranden, där alla badsugna var. Ingen badade från klipporna längre, förutom jag då. 
"Vem?" undrade jag. 
"Din kompis. Cilla heter hon väl?" 
Jag ignorerade frågan och sa istället: 
"Varför?" 
"För att du är så fin" viskade han tyst i mitt öra. 
Jag förstod inte. Jag var väl ingenting med mitt vanliga ganska långa, men tunna hår och mörkgrå ögon? Cilla var mycket finare. Jag vände ansiktet mot hans. 
"Nej." sa jag bestämt. 
"Jo" sa han och log. 
Han flyttade sitt ansikte närmare mitt och kysste mej. Först mjukt och försiktigt, och när han märkte att jag var helt med på noterna så blev han ivrigare. Tillslut avbröt han kyssen och drog mej närmare. Vi satt där tills han sa: 
"Ska vi åka hem till mej lite?" 
Jag nickade. Jag ville inte hem till mej i alla fall. 
"Kom", sa han. 
Jag reste mej upp och tänkte börja gå mot vägen. Men innan jag hann göra något så lades ett par mjuka händer runt min midja. 
"Stopp där!" sa han, och jag hörde att han log. 
Han lyfte plötsligt upp mej, och nu låg jag i hans famn. Jag reste lite på mej och la armarna runt hans hals. De drygt 100 meterna till parkeringsplatsen gick väldigt fort. Han verkade vara jättestark, för han lyfte mina 65 kg som ingenting. Han lyfte in mej i passagerarsätet på en bil. Jag var förvånad. Han hade tydligen körkort också. När han hoppade in i förarsätet så frågade jag: 
"Hur gammal är du egentligen?" 
Han flinade och svarade: 
"18." 
Han startade bilen och körde ut från parkeringen. Han stannade vid ett litet radhus. Han stannade bilen och gick ut. Jag började långsamt knäppa av mej säkerhetsbältet, men innan jag hann göra något öppnade han dörren och lyfte ut mej. Jag kände mej konstigt nog trygg i hans armar. Han gick fram till dörren och låste upp medan han höll i mej med en hand. Han gick in och stängde dörren efter sej. Han kysste mej mjukt och satte sen ner mej på golvet igen. Han såg plötsligt hotfull ut. 
"Nu är du fast!" sa han och knuffade in mej i ett rum som var fullt av lik. Jag visste redan vad som skulle hända och slöt ögonen. Drömmen som jag alltid haft under vattnet blev nu sann. Jag hann knappt känna hur kniven skar in i min hals. 

 
Kommentarer (5)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela