Novell 3 - "Stella"
Jag öppnade sakta griden till skolan. Det gnisslade . Jag började gå i lagom takt till ingången och sedan framåt till mitt skåp. Jag tog av mig regnkappan och började plocka ut mina böcker då jag såg Stella. Stella var mobbad. Alla retade henne och hon hade faktiskt blivit slagen flera gången av killarna i vår klass. Hon hade sitt skåp brevid mig och hon kom närmare och låste upp sitt skåp. Jag såg noga på Stella medan hon plockade i sitt skåp. Jag såg noga på Stella medan hon plockade i sitt skåp. Hon brukade sminka sig jätte mycket . Hennes ansikte var fullt med brunkräm , Puder , mascara , kajal , och jätte mycket annat. Det var därför ala i klassen brukade kalla henne för cake face cake face Eller clown eller något annat liknande.
Hon stängde igen skåpet och gick in i klassrummet . Jag trampade efter. Jag tyckte egentligen synd om Stella. Hon blev mobbad exat varje dag. Men jag vågade inte säga emot , eller skydda henne, för då kanske jag också skulle bli mobbad. Jag ville inte ta risken. När vi kom in i klassrummet kastade Thomas en papperstus på Stella och skrek: du cakeface , du passar bättre på ett tivoli. Alla i klassen började skratta. Jag såg stellas ledsna ansikte . Hon fortsatte till sin bänk och satte sig ner tyst. Den här mobbningen hade pågott i flera år , men ingen hade gjort något åt det . Inte ens jag.
Jag var påväg till träningen när jag såg henne. Stella . Hon satt utanför en port med händerna över ansiktet. Hon hade pyjamas på sig och håret uppsatt i en hästsvans. Det såg ut som att hon hade blivit utkastad från huset , men jag var inte säker. Jag gömde mig bakom ett träd för jag ville inte att hon skulle märka mig . Varför satt hon där ? Var det kanske för det som händer i skolan eller var det något hemma ? Mitt huvud dunkade av alla tankar. Jag stod bakom trädet och kikade på Stella som satt där- Tillslut reste hon sig upp , slog koden och gick in i porten.
Dagarna gick och allt blev värre och värre. Stella blev mobbad men jag sa inte ett ord. Jag förstod inte hur hon orkade. Jag var påväg hem från träningen då jag såg det. Det värsta som jag hade sett i hela mitt liv. Jag hade gått samma väg som sist. Vägen genom området där Stella bodde. Jag gick på baksidan av huset. När jag gick ut på det gröna gräset såg jag något mörkt ligga bakom busken , under en av balkongerna . Mitt hjärta stannade när jag såg att det var en person som låg där på det kalla stenarna . Det första jag tänkte på var Stella . Jag sprang det snabbaste jag kunde till personen som låg där , som jag misstänkte var Stella . När jag kom fram kunde jag inte tro mina ögon. Min tanke var rätt . Det var Stella. Hon låg där blek i ansiktet , död . Hon hade inget smink på sig. Det var första gången jag såg henne utan smink. Och det konstiga var att hennes ansikte var fullt med sår och blåmärken. stella höll i en lapp och jag böjde mig ner skakandes och tog upp lappen . Jag började läsa och såhär stod det : Jag kanske hade mycket smink , men det var för och dölja mina sår. Jag kanske inte såg bra ut , men jag var tvungen . Varje ord ni sa till mig gjorde mig bara svagare . Jag orkade inte mer. Min pappa kanske misshandlade mig ,men ni dödade mig . . .
Hon stängde igen skåpet och gick in i klassrummet . Jag trampade efter. Jag tyckte egentligen synd om Stella. Hon blev mobbad exat varje dag. Men jag vågade inte säga emot , eller skydda henne, för då kanske jag också skulle bli mobbad. Jag ville inte ta risken. När vi kom in i klassrummet kastade Thomas en papperstus på Stella och skrek: du cakeface , du passar bättre på ett tivoli. Alla i klassen började skratta. Jag såg stellas ledsna ansikte . Hon fortsatte till sin bänk och satte sig ner tyst. Den här mobbningen hade pågott i flera år , men ingen hade gjort något åt det . Inte ens jag.
Jag var påväg till träningen när jag såg henne. Stella . Hon satt utanför en port med händerna över ansiktet. Hon hade pyjamas på sig och håret uppsatt i en hästsvans. Det såg ut som att hon hade blivit utkastad från huset , men jag var inte säker. Jag gömde mig bakom ett träd för jag ville inte att hon skulle märka mig . Varför satt hon där ? Var det kanske för det som händer i skolan eller var det något hemma ? Mitt huvud dunkade av alla tankar. Jag stod bakom trädet och kikade på Stella som satt där- Tillslut reste hon sig upp , slog koden och gick in i porten.
Dagarna gick och allt blev värre och värre. Stella blev mobbad men jag sa inte ett ord. Jag förstod inte hur hon orkade. Jag var påväg hem från träningen då jag såg det. Det värsta som jag hade sett i hela mitt liv. Jag hade gått samma väg som sist. Vägen genom området där Stella bodde. Jag gick på baksidan av huset. När jag gick ut på det gröna gräset såg jag något mörkt ligga bakom busken , under en av balkongerna . Mitt hjärta stannade när jag såg att det var en person som låg där på det kalla stenarna . Det första jag tänkte på var Stella . Jag sprang det snabbaste jag kunde till personen som låg där , som jag misstänkte var Stella . När jag kom fram kunde jag inte tro mina ögon. Min tanke var rätt . Det var Stella. Hon låg där blek i ansiktet , död . Hon hade inget smink på sig. Det var första gången jag såg henne utan smink. Och det konstiga var att hennes ansikte var fullt med sår och blåmärken. stella höll i en lapp och jag böjde mig ner skakandes och tog upp lappen . Jag började läsa och såhär stod det : Jag kanske hade mycket smink , men det var för och dölja mina sår. Jag kanske inte såg bra ut , men jag var tvungen . Varje ord ni sa till mig gjorde mig bara svagare . Jag orkade inte mer. Min pappa kanske misshandlade mig ,men ni dödade mig . . .